En av de första sakerna jag vande mig vid i Sverige – och en av de största skillnaderna när jag åker tillbaka till Spanien.
När jag flyttade till Sverige trodde jag att det skulle vara språket eller vintern som skulle bli den största omställningen. Men det var faktiskt något mycket enklare. Mattiderna. Jag minns fortfarande hur förvånad jag blev första gången någon frågade om vi skulle äta middag redan vid klockan sex. I Spanien hade jag förmodligen fortfarande varit på jobbet.
Idag, flera år senare, har jag vant mig vid de svenska mattiderna. Dagen börjar tidigare, man äter tidigare och hela vardagen har en annan rytm. Samtidigt fascinerar de spanska mattiderna mig fortfarande, kanske just för att jag själv har upplevt båda sätten att leva.
När jag träffar min spanska familj märker jag snabbt skillnaden. Oavsett om jag reser till Spanien eller om de kommer och hälsar på oss här i Sverige behöver jag anpassa mig till en annan rytm. Efter några dagar känner jag att kroppen börjar reagera på de sena måltiderna på ett sätt som den aldrig gjorde tidigare.
Men varför äter spanjorer egentligen så sent?
Det finns egentligen inget enkelt svar. Det handlar om flera saker som tillsammans har format de spanska vardagsrutinerna.
Klimatet har spelat stor roll
I stora delar av Spanien kan somrarna bli mycket varma. Förr i tiden, särskilt i jordbruksområden, var det svårt att arbeta mitt på dagen när temperaturen var som högst. Därför gjorde många ett längre uppehåll mitt på dagen och fortsatte arbeta senare på eftermiddagen. Även om många inte längre arbetar på det sättet lever de sena mattiderna kvar.
Arbetsdagen slutar ofta senare
En annan förklaring är arbetstiderna. I Spanien är det fortfarande vanligt med arbetsdagar som slutar senare än i Sverige. Många lämnar jobbet först vid sju eller till och med åtta på kvällen. Om man kommer hem vid den tiden känns det ganska naturligt att middagen också blir senare. I Sverige är det ofta tvärtom. Många slutar arbeta tidigare och hela dagens rytm börjar därför flera timmar före den spanska.
Så här såg en vanlig dag ut för mig i Spanien
Det är kanske lättare att förstå de spanska mattiderna om jag berättar hur en vanlig arbetsdag såg ut för mig innan jag flyttade till Sverige. Mitt sista jobb i Spanien var på en vuxenskola, där jag arbetade med det som kallas jornada partida – en arbetsdag med ett längre uppehåll mitt på dagen.
Mitt schema var: 09.00–14.00 och 16.00–20.00. Det innebar att jag vanligtvis åt frukost runt klockan åtta på morgonen, lunch omkring halv tre och middag först vid niotiden på kvällen. För många svenskar låter det säkert väldigt sent. För mig var det helt normalt då.Det är också här som den klassiska bilden av siestan brukar dyka upp. Men i verkligheten fanns det sällan särskilt mycket tid för att vila. Mellan lunch och eftermiddagens arbete skulle man hinna äta, kanske uträtta något ärende och sedan tillbaka till jobbet igen. Den långa siestan som många föreställer sig är därför mer en stereotyp än en del av vardagen för de flesta som arbetar idag.
Kvällarna har en annan rytm i Spanien
En annan skillnad som märks tydligt är hur eftermiddagen och kvällen används. I många delar av Spanien blir slutet av dagen en viktig del av vardagen. När temperaturen sjunker och det blir behagligare ute passar många på att gå en promenad, träffa någon eller bara tillbringa en stund utomhus.
Det betyder förstås inte att spanjorer alltid är ute sent eller att varje kväll är fylld av aktiviteter. Precis som överallt annars har många en lugn vardag med arbete, familj och rutiner. Men det finns en vana att låta eftermiddagen och kvällen ta lite mer plats: att göra något efter jobbet, träffa vänner eller bara stanna kvar en stund innan dagen är slut.
Kanske är det också därför de sena mattiderna känns så naturliga i Spanien. Middagen blir inte alltid slutpunkten på dagen, utan kommer ofta när det fortfarande finns tid att koppla av och njuta av kvällen.
En liten detalj som många inte känner till
Det finns också en historisk förklaring som många blir förvånade över. Rent geografiskt ligger Spanien ungefär på samma längdgrad som Portugal och Storbritannien. Trots det har Spanien samma tidszon som bland annat Sverige. Det gör att solen under stora delar av året går ner senare än många besökare förväntar sig. Och när det fortfarande är ljust vid nio på kvällen känns det kanske inte lika konstigt att vänta lite med middagen.
Nu märker jag skillnaden direkt
Det märkliga är att jag aldrig tänkte på de sena mattiderna när jag bodde i Spanien. Då var de helt normala för mig. Det var först efter att jag flyttade till Sverige som jag började lägga märke till skillnaden.
Idag trivs jag faktiskt bättre med att äta tidigare och att kvällen börjar lite tidigare. Samtidigt tycker jag fortfarande mycket om de spanska sommarkvällarna, när man kan sitta ute länge och låta dagen ta lite mer tid. När jag möter den spanska rytmen igen kan jag fortfarande njuta av de sena middagarna och de långa kvällarna. Men när vardagen kommer tillbaka märker jag att min kropp har vant sig vid en annan rytm.
Kanske handlar det egentligen inte om vilka mattider som är bäst, utan om vilka vanor man har och vad man vänjer sig vid.
Slutsats: Så varför äter spanjorer så sent?
Det finns inte ett enda svar. Klimatet, historien, arbetstiderna och vanorna – allt har bidragit. Och kanske är det just därför de spanska mattiderna fortfarande förvånar så många som besöker landet.
Det handlar egentligen inte bara om när man äter, utan om en hel livsrytm som har vuxit fram under lång tid. I Spanien börjar kvällen ofta lite senare, och därför känns också middagen som en naturlig del av den senare delen av dagen.
Spanien på riktigt förklarar
Siesta: En traditionell paus mitt på dagen som historiskt varit vanlig i många delar av Spanien. Idag är den betydligt mindre vanlig än många tror, särskilt i större städer.
Jornada partida: En arbetsdag med ett längre uppehåll mitt på dagen och arbete både före och efter lunch. Den förekommer fortfarande inom vissa yrken och bidrar till att många slutar arbeta sent.
Tapas: Små rätter som delas mellan flera personer. För många spanjorer handlar tapas lika mycket om att umgås som om själva maten.
Sobremesa: Den stund man sitter kvar vid bordet efter maten för att prata, umgås och njuta av sällskapet. För många är det en självklar del av en måltid i Spanien.
Och kanske är det just det som är den största skillnaden. I Spanien handlar måltider ofta inte bara om att äta – utan om att ge varandra lite mer tid.
