En hälsning som känns helt naturlig i Spanien – men som kan bli ganska förvirrande i Sverige.
Det finns många saker man gör i Spanien utan att ens tänka på det. Man hälsar på folk, man kindpussar, man kramas med båda armar och man står ganska nära när man pratar. När jag flyttade till Sverige upptäckte jag ganska snabbt att alla dessa saker inte var lika självklara här. Och jag fick lära mig det på det lite pinsamma sättet. Och det kanske är lite ironiskt, eftersom jag själv aldrig har varit särskilt förtjust i det spanska sättet att hälsa.
När två pussar blev en dålig idé
Första gången min familj skulle hälsa på en svensk man visste vi inte riktigt hur man gjorde här. Min mamma gjorde det hon var van vid och gav honom två pussar på kinderna. Hans reaktion var ganska tydlig. Han blev inte särskilt glad. Vi förstod ganska snabbt att vi hade gjort något som inte alls var lika självklart i Sverige som det var för oss i Spanien. När vi träffades igen en annan gång tittade han på mig och sa: ”Ana, pussar inte, tack.” Det var faktiskt ganska roligt för mig. Och kanske ännu roligare eftersom jag själv aldrig har varit särskilt förtjust i det här med två kindpussar.
I Spanien är det helt normalt
I Spanien är två kindpussar en vanlig hälsning mellan människor som känner varandra. Familj, vänner och bekanta hälsar ofta så. Och det kan också hända när man träffar någon för första gången, särskilt om man blir presenterad av någon man känner.
Det betyder inte att personen är väldigt nära dig. Det är helt enkelt en del av hur man hälsar. Och precis som med många andra sociala regler finns det förstås undantag. Det beror på situationen, relationen, åldern och ibland också på var i Spanien man befinner sig. Men för en spanjor kan det kännas lika naturligt som att sträcka fram handen gör för många svenskar.
Men jag har faktiskt aldrig tyckt särskilt mycket om det
Här kommer en liten motsägelse. Jag är från Spanien, men jag har aldrig varit särskilt förtjust i två kindpussar. I min familj, och i den miljö där jag växte upp, var det väldigt vanligt att barn skulle ge pussar till släktingar och vänner. Som barn kunde man nästan höra: ”Kom igen, ge moster en puss.” Eller: ”Ana, kom och ge mig en puss!” Och jag ville helst slippa. Det blev nästan ett stående skämt i familjen. Alla visste att Ana inte ville pussas. Jag försökte faktiskt komma undan det så mycket jag kunde. För mig har det alltid känts lite konstigt att ett barn förväntas visa tillgivenhet på ett visst sätt bara för att en vuxen vill det.
Sedan kom covid – och plötsligt försvann pussarna
När pandemin kom försvann förstås mycket av det som tidigare känts självklart. Plötsligt skulle vi inte krama varandra eller kindpussa och man höll avstånd. Ibland blev det till och med armbågen som fick ersätta handslag och pussar. Och jag ska erkänna en sak. Jag tyckte nästan att det var lite skönt. Äntligen fick jag en paus från två kindpussar. Men den pausen varade inte särskilt länge. När livet började återgå till det normala kom kindpussarna tillbaka.
När jag själv fick barn bestämde jag mig
När jag fick egna barn tänkte jag mycket på det här. Jag bestämde mig för att jag inte ville tvinga dem att pussa någon. Om de vill ge en puss ska de självklart få göra det. Men om de inte vill? Då är det också okej. Det var inte alltid särskilt populärt. Vissa i familjen tyckte faktiskt att jag var respektlös. För dem var det en självklar del av att visa respekt och kärlek till familjen. Och det är kanske det som är så intressant med sådana här kulturella vanor. Det som för en person känns som värme och kärlek kan för någon annan kännas som ett krav.
Jag gillar inte två pussar – men jag kramas gärna
Det kanske låter lite motsägelsefullt, men att jag inte tycker om två kindpussar betyder inte att jag inte tycker om att visa att jag är glad att träffa någon. Ibland när jag träffar någon som jag verkligen är glad att se kan jag ge en kram – och inte vilken kram som helst. Jag brukar själv kalla det ”kramen med båda armarna”. Lite mer än en snabb kram. Lite hårdare. Som om hela kroppen säger: Vad roligt att se dig! Och ibland har jag efteråt funderat på om det kanske har känts lite märkligt för mina svenska vänner. Jag vet faktiskt inte. Kanske har jag, trots att jag inte gillar två kindpussar, hittat mitt eget sätt att visa samma sak: jag är verkligen glad att se dig.
Så hur gör man egentligen i Spanien?
Om du reser till Spanien behöver du egentligen inte börja kindpussa alla du träffar. Det viktigaste är att känna av situationen. Om någon du känner kommer fram och hälsar med två pussar är det helt normalt att göra samma sak tillbaka. Om du träffar någon i en mer formell situation kan ett handslag vara mer naturligt.
Men här kommer ett viktigt tips om du inte vill kindpussa: Du behöver inte vänta på att se vad den andra personen gör. Om du vet att någon förmodligen kommer att hälsa med två pussar kan du helt enkelt sträcka fram handen först. Det kan kännas lite konstigt första gången, men det är faktiskt ett ganska tydligt sätt att visa: Jag föredrar att hälsa så här. Och det är helt okej. Du behöver inte be om ursäkt eller förklara särskilt mycket. Ett leende, handen fram och ett enkelt hola räcker långt.
Och i Sverige?
Efter flera år i Sverige tycker jag faktiskt att handslaget känns ganska skönt. Det är enkelt. Man vet vad man gör. Man sträcker fram handen, säger hej och så är det klart. Men jag kan samtidigt förstå varför två kindpussar finns kvar i Spanien. För många handlar det inte alls om att vara påträngande. Det handlar om närhet, om familj, om vänskap, om att hälsa på någon man tycker om. Det är bara ett annat sätt att visa det. Och kanske är det just därför den här lilla hälsningen säger mer om en kultur än man först tror.
För mig är två kindpussar lite komplicerat
För mig har två kindpussar alltid varit lite av en blandning av kärlek, tradition och… en ganska tydlig önskan att få slippa ibland. Jag tycker fortfarande bättre om att hälsa med handen. Men när jag verkligen är glad att se någon kanske jag ändå ger den där lite för stora kramen med båda armarna. Så kanske handlar det egentligen inte om hur man hälsar. Kanske handlar det mer om vad man vill säga med hälsningen. Och kanske är det helt okej att vara spansk och ändå föredra ett handslag.
Spanien på riktigt förklarar
Dos besos: Två kindpussar som används som hälsning, framför allt mellan familj, vänner och bekanta.
Dar dos besos: Att hälsa genom att ge en puss på varje kind.
Saludar: Att hälsa på någon.
Un apretón de manos: Ett handslag.
Un abrazo: En kram.
Och om du någon gång är osäker på vad du ska göra när du träffar någon i Spanien? Titta på personen framför dig. Eller, om du redan vet att du helst vill slippa två pussar – sträck fram handen först.
Och om det är jag? Då får du gärna bara säga hej!
1 kommentar